Fy tusan vilken ångest.
Hej gumman! Jag hoppas du mår bättre idag?!Jag vet hur uselt du mår när du hamnar i dina "perioder".... :( Det var iaf himla trevligt sist vi sågs och nu tänkte jag försöka hålla mig uppdaterad här på bloggen i fortsättningen!
Vi kommer inte hem över jul, däremot tänkte vi åka upp ngt i februari eller dyl. Då får vi ses igen! Kram!!
Jag hade PRECIS sånadär problem en period då Rasmus var mindre. Hade dödsångest och trodde hjärtat skulle stanna. Faaaaan vad jag mådde skit. Låg bara på soffan och var helt inne i mej själv. REJÄL ångest. Jobbade kvällar som assistent, och hade det jobbigast där. När jag var helt ensam. Sökte för problemen, och de sa att det troligtvis var stress + att jag nyss förlorat min pappa på ett ganska så trist sätt. Han orkade inte leva längre, och 1999 så satte han punkt. Kom in och fick göra ekg vid några tillfällen, men dessa visade alla bra. Fick även komma till en hjärtspecialist för extra koll. Allt var bra där oxå. Hon förklarade att eftersom jag är så smal, så känner jag oxå hjärtklappning betydligt mer än andra gör. Jag var helt dösäker på att nåt var riktigt fel. Men nu har jag sällan såna problem, och det är såååå hima skönt. För att ständigt gå och tänka på att man kanske ska trilla av pinnen, är så himla tröttande. Hoppas dina problem ger med sej snart med, så du kan fokusera på att bara leva och ha det gott. Döden kan ju inte knacka en på ryggen flera gånger om dagen heller ;0) STOR kram från malin. (mortilltre)